Kan kroppen skiljas från sitt huvud. En tanke med anledning av Johan Herbertssons artikel

Henrik Glamsjö, Mikael Isacson & Mikael Löwegren. Svensk pastoraltidskrift 2010, s. 396.

Johan Herbertssons artikel i SPT 8/2010 är en förtjänstfull redogörelse för den svenska reformatoriska traditionens försök att hitta ett bibliskt sätt att tala om mässan som offer. Särskilt framhålls, med rätta, ärkebiskop Laurentius Petri. Uppbackad av ingen mindre än Gustaf Aulén och dennes tolkning av Laurentius Petri i boken För eder utgiven framhåller Herbertsson distinktionen mellan att i mässan ”frambära” respektive ”åberopa” Kristi offer i nattvarden.

Detta är i grunden ett sätt att vilja värna det unika i Kristi enda och en gång för alla gjorda offer. All antydning till gärningslära hålls stången genom att strikt skilja mellan Guds och människors verk. I gudstjänstsammanhang leder detta till det i luthersk tradition tydliga åtskiljandet mellan sacramentum och sacrificium.

Vi förstår vad Johan Herbertsson med Laurentius Petri vill åt. Det är ett vällovligt syfte. Men samtidigt som denna tankemodell löser en del, skapar den andra problem.

Tankemodellens grundläggande svaghet är att Kristi närvarande offer i nattvarden blir en sak för sig, medan kyrkans offer i nattvarden blir något helt annat. Aulén uttrycker det: ”Visserligen kan och skall det också talas om det ’offer’, som vi frambär i nattvarden. Nattvarden är ju inte bara en Kristi gärning, utan också en gärning, som vi, som Kristi kyrka på jorden, utför i åtlydnad av Herrens ord: gören detta. Med det som vi brukar benämna vårt offer ligger då på ett helt annat plan och har en helt annan innebörd än Kristi eget offer.”[1]

Denna absoluta åtskillnad mellan Kristi offer och kyrkans offer i måltiden gör att nattvardshandlingen sönderfaller i olika handlingar istället för att hållas samman i ett skeende. Därmed slås det in en kil mellan kyrkan och Kristus; kyrkans handlingar skiljs från hennes Herres handlingar. Men tänker man i enlighet med Pauli bild på kyrkan som Kristi kropp, blir detta orimligt: kroppen kan inte skiljas från sitt huvud.

[1] Gustaf Aulén För eder utgiven. En bok om nattvardens offermotiv (SKBD 1956), s 226. Våra kursiveringar.

Mässan och offret ännu en gång. En längre replik till Johan Herbertsson

H. Glamsjö, M. Isacson & M. Löwegren. Svensk pastoraltidskrift 2010, s. 104-105.

I diskussionen kring mässan om offer sätter Johan Herbertsson (SPT 4/2010) fingret på en viktig punkt. Med sin appell för teologiska distinktioner varnar han hälsosamt för en romantik som inte vill se teologiska skillnader i vitögat.

Herbertsson ger en form av offertanke hemortsrätt i evangelisk teologi. Alltför ofta har lutheraner en närmast betingad reflex mot ordet offer i samband med ordet mässa. När kyrkohistorikern Per Beskow den ekumeniska tidskriften Pilgrim tar upp den kristna gudstjänstens rötter skriver han:

Fortsätt läsa ”Mässan och offret ännu en gång. En längre replik till Johan Herbertsson”

En replik angående mässan som offer

H. Glamsjö, M. Isacson & M. Löwegren. Publicerad i Svensk pastoraltidskrift 2010, s. 104-105.

I sin replik (SPT 3/2010) ang. mässan som offer skriver professor Bengt Hägglund att ”en nattvardsliturgi med en explicit mässofferstanke står i strid med Svenska kyrkans bekännelse”. Att reformationstidens bekännelseskrifter tar avstånd från den senmedeltida tolkningen av mässan som offer – såsom reformatorerna förstod denna tolkning – står klart. Det är också klart att det i vår egen tid skapats nya ingångar i dialogen mellan lutheraner och katoliker också på denna punkt. Hägglund hänvisar till Kjell Peterssons bok Åkallan och åminnelse (Arcus 2000), s 30f. Just där kan man på s 30 läsa:

Fortsätt läsa ”En replik angående mässan som offer”

Som om ingenting har hänt

H. Glamsjö, M. Isacson & M. Löwegren. Publicerad i Svensk pastoraltidskrift 2010, s. 39-40.

Frågan om på vilket sätt vi kan förstå nattvarden som ett offer återkommer i dessa spalter med en viss regelbundenhet. I SPT nr 1/2010 är det Bengt Hägglund som åter tar till orda, liksom han gjorde i nr 22/2006. Under 2007 gjorde också Johan Herbertsson (nr 3/2007) och Jonas Nilsson (nr 7/2007) inlägg.

Frågorna har direkt föranletts av förarbetena till det Missale som publicerades på Artos förlag 2008. Därför har vi i redaktionskommittén för denna bok också försökt svara efter bästa förmåga; Hägglund i SPT nr 24/2006, Herbertsson i nr 4/2007 och Nilsson i nr 7/2007. Vi har också fört en brevväxling med Hägglund kring dessa angelägna frågor.

När Bengt Hägglund nu, efter Missalets publicering, åter tar upp tråden är det dock som om ingenting har hänt. Hans teologiska argumentation är exakt densamma som före de meningsutbyten vi faktiskt haft per brev och i spalterna.

Fortsätt läsa ”Som om ingenting har hänt”

En rikedom av nattvardsmotiv. En kort replik till Jonas Nilsson

H. Glamsjö, M. Isacson & M. Löwegren. Publicerad i Svensk pastoraltidskrift 2007, s. 215.

Det gläder oss att ett samtal nu kommit igång om mässans teologi och praxis. I ett inlägg i SPT 7/2007 skriver Jonas Nilsson skriver att ”i 13 av kyrkohandbokens 14 postkommunionsböner förs tacksägelsetanken uttryckligen fram. I Noterias missale och ännu revisionskommitténs arbete är förhållandet 11 av 75. När bönerna över gåvorna så ensidigt lyfter fram en bön om att Gud ville använda våra offer i mässan, och därpå sammanfattar förståelsen primärt i böner om att denna handling någon gång ska bära frukt undergrävs västkyrklig reformatorisk insikt i att Guds frälsning gäller här och nu, emottaget i sakramentet.”

Fortsätt läsa ”En rikedom av nattvardsmotiv. En kort replik till Jonas Nilsson”

Åminnelsen i mässan – en replik till Johan Herbertsson

Henrik Glamsjö, Mikael Isacson och Mikael Löwegren. Publicerad i Svensk pastoraltidskrift 2007, s. 114-115.

Johan Herbertsson har i SPT 3/2007 kommit med några synpunkter på den artikel där vi – som en replik till Bengt Hägglund – diskuterar relationen mellan Kristi offer på Golgata och mässan som offer.

Fortsätt läsa ”Åminnelsen i mässan – en replik till Johan Herbertsson”

Ytterligare om begreppet offer i liturgin

Henrik Glamsjö, Mikael Isacson och Mikael Löwegren. Publicerad i Svensk pastoraltidskrift 2006, s. 750-751.

Professor Bengt Hägglund skriver i SPT 22/2006 kring om och hur man kan – eller inte kan – använda begreppet ”offer” i samband med nattvarden. Artikeln är skriven med anledning av det preliminära material som kontinuerligt publicerats i SPT från aKF:s revision av det s.k. Noterias missale. Ett samtal mellan Hägglund och oss som har uppdraget att revidera missalet har också förts kring denna fråga.

Vi gläder oss över att Bengt Hägglund hörsammat vår inbjudan att komma med synpunkter på vårt material. Hans frågor är naturligtvis viktiga och vi vill här ge ett svar på dem, utan att i gå i svaromål i enskilda detaljer.

Fortsätt läsa ”Ytterligare om begreppet offer i liturgin”