Tredje gången gillt? Kyrkohandboksförslaget 2016 (1/3)

Mikael Isacson & Mikael Löwegren. Publicerad i SPT 2016.
Här finns en PDF-fil med alla tre artiklarna.

”Tredje gången gillt!” skulle kunna vara slogan för det senaste handboksförslaget, som nu är ute på remiss. Ett första förslag kom 2000 (HBF 00); det sågades av remissinstanserna. Ett andra kom 2012 (HBF 12). Och det vi nu ser – HBF 16 – är en revision av HBF 12.

I två artiklar belyser vi förslaget i detalj vad gäller ordningen för högmässa, mässa och gudstjänst. I en tredje artikel berör vi mer övergripande frågor som handboksförslaget för med sig. Det är oundvikligt att vi på vissa punkter upprepar oss från vad vi tidigare har skrivit (SPT 2012, nr 22–25). För den som arbetar med remissvar rekommenderas också Christer Pahlmblads Mässa för enhetens skull.

Fortsätt läsa ”Tredje gången gillt? Kyrkohandboksförslaget 2016 (1/3)”

”Rena, o Gud, våra hjärtan och samveten …” Om en böns nyfödelse och nytolkning i Svenska kyrkan

Mikael Isacson. Publicerad i Årsbok för Svenskt Gudstjänstliv 88 (2013), s. 146-160.

Rena, o Gud, våra hjärtan och samveten,
så att din Son, när han kommer till oss,
må i våra hjärtan finna en beredd boning.
Genom samme din Son, Jesus Kristus, vår Herre.

Många gudstjänstfirare i Svenska kyrkan känner igen ovanstående bön. Trots att den aldrig varit officiellt påbjuden eller införd i Den svenska kyrkohandboken har den fått stor spridning och används som inledande bön i högmässan, innan prästen håller sitt skriftetal eller beredelseord. Vad som kanske är mindre känt är den betydelse som grundarna av Laurentius Petri-sällskapet – Arthur Adell och Knut Peters – haft för bönens spridning. Här kommer bönens historik – inte minst i Svenska kyrkan under 1900-talet – att undersökas, men också hur olika textvarianter och skilda liturgiska kontexter påverkar bönens innehåll.
Fortsätt läsa ””Rena, o Gud, våra hjärtan och samveten …” Om en böns nyfödelse och nytolkning i Svenska kyrkan”

Ny kyrkohandbok, 2. Mässans samling och Ordet

Mikael Isacson och Mikael Löwegren. Publicerad i Svensk pastoraltidskrift 2012, s. 697-703. Kan även läsas som PDF.

Det förslag till ny kyrkohandbok som skall nu skall prövas i Svenska kyrkan innehåller dels vad som kallas den allmänna gudstjänsten, dels de kyrkliga handlingarna (dop, bikt, konfirmation, vigsel och begravning). Förslaget består av tre böcker: en textvolym, en musikvolym och en volym med förklaringar. Dessutom finns ett samtalsmaterial med titeln I denna rymd möts vi.

Förslaget benämns som en genomgripande revision av 1986 års kyrkohandbok. I mångt och mycket står dock nuvarande handbok orörd kvar, men kompletterad med ett flertal nya alternativ.

Vi kommer här att koncentrera oss på texterna för mässans firande. Denna artikel går igenom mässans samling och ordets liturgi, en kommande måltiden och mässans sändning. I en avslutande artikel vill vi diskutera mer principiella frågor och i större utsträckning kommentera förslagets motiveringar.

Fortsätt läsa ”Ny kyrkohandbok, 2. Mässans samling och Ordet”

Ny kyrkohandbok, 1. Liturgiska utvecklingslinjer under 1900-talet

Mikael Isacson och Mikael Löwegren. Publicerad i Svensk pastoraltidskrift 2012, s. 657-662. Kan även läsas som PDF.

Våren 2016 ska Svenska kyrkan få en ny kyrkohandbok. Ett försöksmaterial och antagits och prövas under kyrkoåret 2012/13; cirka en tredjedel av församlingarna deltar i försöksverksamheten. Redan i februari 2014 ska utvärderingen lämnas in och, om allt går enligt tidsplanen, fattar kyrkomötet beslut hösten 2015.

Detta förslag till kyrkohandbok är en uppföljare av det förslag som utkom 2000, men som aldrig landade på kyrkomötets bord eftersom det kritiserades i remissomgången. Om förslaget antas blir det den nionde kyrkohandboken för Svenska kyrkan om man räknar Olaus Petris Messan på Swensko från 1529, med officiell ställning 1541, som den första. Övriga är daterade år 1614, 1693, 1811, 1894, 1917, 1942 och 1986/87.

SPT kommer i en serie artiklar att granska förslaget. Till att börja med kommer struktur och texter till Den allmänna gudstjänsten – som det heter i förslaget – att gås igenom. Två kommande artiklar behandlar mässans olika delar och en fjärde artikel att diskutera mer principiella frågeställningar. I denna första artikel vill vi dock ge en bakgrund till det nuvarande handboksförslaget.

Fortsätt läsa ”Ny kyrkohandbok, 1. Liturgiska utvecklingslinjer under 1900-talet”

Syndabekännelse, avlösning och nattvardsfirande

Mikael Isacson och Mikael Löwegren. Publicerad i Svensk kyrkotidning 2012, s. 388-389.

I SKT nr 19/2012 gör Thomas Ekstrand en förtjänstfull genomgång av förslaget till ny kyrkohandbok för Svenska kyrkan. Den enskilda fråga som han uppmärksammar mest är ”vilken ställning bönen om förlåtelse (syndabekännelsen) och förlåtelse-/löftesorden skall ha”.

Ekstrand konstaterar helt riktigt: ”I något varierande former har det varit regel i Svenska kyrkan efter reformationen att nattvardsgång skall föregås av syndabekännelse och avlösning.” Det bör påpekas, vilket indirekt framgår av citatet, att detta inte alltid har skett inom ramen för högmässan. Det medeltida sambandet mellan avlösning och kommunionen kom efter reformationen att bevaras genom ett obligatoriskt allmänt skriftermål. Denna gudstjänst firades fristående från högmässan och deltagarna var de som skulle ta emot nattvardens sakrament. Flera faktorer, bl.a. ett ökande antal nattvardstillfällen i församlingarna, gjorde att skriftermålet flyttades in inom mässans ram. Den 15 augusti 1933 kom det officiella godkännandet och i och med handboken från 1986 blev det den enda ordningen för högmässa i Svenska kyrkan.

Fortsätt läsa ”Syndabekännelse, avlösning och nattvardsfirande”

Fortsättning följer? – om botakt och avlösning i mässan

M. Löwegren. Publicerad i Svensk pastoraltidskrift 2012, s. 606-607.

Biörn Fjärstedt efterlyser i SPT nr 18/2012 ”en rimlig samsyn” om eukaristins öppning och en botakt där eller inte. Jag delar hans önskan om att få till ett samtal som för denna fråga framåt. Bakgrunden är förstås den alltmer differentierade praxis som präglar svenskt kyrkoliv också på denna punkt.

Dessutom är det med tanke på arbetet med en ny kyrkohandbok angeläget att reflektionen kommer igång. Försöksverksamheten påbörjas 1 söndagen i advent och just beredelsemomentets utformning är en av många saker som skall prövas i detta material.

Fortsätt läsa ”Fortsättning följer? – om botakt och avlösning i mässan”

Syndabekännelse och eukaristi

Mikael Isacson. Publicerad i Svensk pastoraltidskrift 2012, s. 461-464.

Den svenska högmässan inleds i den nuvarande handboken med en syndabekännelse. Ganska ofta stöter åtminstone jag på tanken att detta är det sätt som gudstjänsten har inletts i alla tider. Senast läser jag i aKF:s årsbok en artikel av Biörn Fjärstedt om boten där han i förbigående hävdar: ”De äldsta referenserna till eukaristins firande som vi har vid sidan av de nytestamentliga skrifterna, i Didache och hos Justinus Martyren, förutsätter som en självklarhet gudstjänstens början med syndernas förlåtelse.” (Årsbok 2011, s. 42) Om Fjärstedt med dessa ord antingen menar att gudstjänsten innehöll en formaliserad syndabekännelse såsom den svenska högmässan idag gör, eller menar att det var en förutsättning för att ta emot eukaristin att man under eller före gudstjänsten hade bekännt sina synder, så vill jag här visa att det är en felaktig uppfattning om fornkyrkans eukaristifirande.

Fortsätt läsa ”Syndabekännelse och eukaristi”

”Förlåt mig!”

M. Löwegren. Publicerad i Tidskriften Evangelium, nr 2 2012. Omtryckt i Sofia Lilly Jönsson (red.), Strukturer, arvet, prästen, avförtrollning: svenskkyrklig idé, kultur och kritik, Helsingborg: GAudete 2013, s. 108-118.

Svenska kyrkan håller på att arbeta igenom sin gudstjänstordning. Bland de saker som diskuteras är frågan om syndabekännelsen. Tankar på att ta bort den väcker starka reaktioner: Så har vi väl alltid gjort? Är det inte nödvändigt att be om förlåtelse innan nattvarden? Tar vi inte för lätt på synden om vi avskaffar syndabekännelsen i mässan?

Fortsätt läsa ””Förlåt mig!””

Andra former för mässans botakt

M. Löwegren. Publicerad i Svensk pastoraltidskrift 2012, s. 13-15.

I en tidigare artikel i SPT (nr 25/2011) har jag argumenterat för att vår nuvarande ordning i Svenska kyrkan med ett infogat skriftermål i mässan – beredelsen – varken tar synden på tillräckligt allvar eller gör rättvisa åt förlåtelsens befriande kraft. Jag menar att botakten av själavårdsmässiga skäl behöver få en utformning som inte förväxlas med den egentliga biktordningen.

Botmomentet i mässans samling

Den kristna gudstjänsten har två huvudmoment: läsningen av Guds ord och firandet av Herrens måltid. Till dessa två huvudavdelningar finns fogat en inledning och en avslutning, så att vi får den fyrfaldig struktur på mässan som går att återfinna i olika tider och kulturer. För att utrycka vad inledningen och avslutningen syftar till talar man idag ofta om mässans samling respektive sändning.

Fortsätt läsa ”Andra former för mässans botakt”