Kategoriarkiv: Okategoriserade

Huvudgudstjänst och måltidens texter. Två nyckelbegrepp för att förstå HB 2017

Mikael Isacson och Mikael Löwegren. Publicerad i Svensk Pastoraltidskrift 2018, s. 654-658.

Hur kan egentligen en mässa enligt Svenska kyrkans ordning se ut i och med att kyrkohandbok 2017 tagits i bruk? Vilka moment måste vara med och i vilken variant? Vad är tillåtet och vad är förbjudet?

Läget har för många präster och musiker varit oklart. Det visar inte minst den debatt som blossade upp strax före sommaren om den så kallade Katarinamässan i Stockholm. Den lösning som församlingen valde – att fira en mässa kl. 9 i enlighet med kyrkohandboken som utgör huvudgudstjänst, för att kl. 11 kunna fortsätta fira Katarinamässan på samma sätt som tidigare – visar också hur begränsade möjligheter biskopen och domkapitlet i praktiken har att utöva verklig tillsyn över gudstjänstlivet.

Efter det att kyrkohandboken antagits är det framför allt två begrepp som kommit att diskuteras: dels ”huvudgudstjänst”, dels ”måltidens texter”. Båda dessa är hämtade ur kyrkoordningen och används i kyrkohandbokens övergripande anvisningar. I denna artikel vill vi belysa den kyrkorättsliga regleringen mellan huvudgudstjänster och andra gudstjänster och – relaterat till detta – vad måltidens texter egentligen avser. Vi vill visa vilken roll begreppen spelar i utformningen av en församlings gudstjänstliv, men också hur begreppet huvudgudstjänst blivit alltmer urholkat, vilket i sin tur påverkar vad som kan avses med måltidens texter.

Fortsätt läsa Huvudgudstjänst och måltidens texter. Två nyckelbegrepp för att förstå HB 2017

Mässbok – till inspiration och hjälp

Mikael Isacson och Mikael Löwegren. Publicerad i Svensk Pastoraltidskrift 2018, s. 389-392.

Att inspirera och fördjupa firandet av eukaristins mysterium i enlighet med allmänkyrklig tradition. Att ge vägledning och hjälp hur materialet i kyrkohandboken bäst kan användas. Det är avsikterna bakom Mässbok, utgiven på Artos förlag. I denna artikel vill vi som bokens redaktörer dels presentera några av grundtankarna som kommer till uttryck i mässboken, dels belysa några tendenser i Kyrkohandbok för Svenska kyrkan 2017 (HB).

Mässboken är en uppföljare till Missale (Artos 2008) och strukturerad på ett liknande sätt. Den innehåller en fullständig mässordning, förslag på böner för moment som är öppna för fri formulering samt olika typer av kompletterande material. Dessutom finns kommentarer och anvisningar till mässans firande utifrån den nya kyrkohandboken, dels i form av en fyllig inledning, dels som anvisningar i rött i själva mässtexten.

Fortsätt läsa Mässbok – till inspiration och hjälp

Prästen och liturgin

Mikael Löwegren. Prästen i kyrkan: en bok för Svenska kyrkans prästerskap, Artos 2018, s. 39–65

Den 11 juni 1995 prästvigdes jag i Växjö domkyrka av ärkebiskop Gunnar Weman. Genom bön och handpåläggning blev jag där präst i Kristi universella kyrka sådan hon tar gestalt i Svenska kyrkan. Jag har alltid uppfattat mig vara präst på samma vis som en anglikansk eller romersk-katolsk eller ortodox präst är det. Den enda, heliga, allmänneliga och apostoliska kyrkan har ett enda prästämbete som jag inlemmades i.

Vid prästvigningen ikläddes jag stola och mässhake ovanpå dopdräkten (alban). Jag kläddes alltså i liturgisk dräkt. I det ögonblicket var det tydligt för mig och synligt för alla som var där att en präst vigs för att fira gudstjänst – vara liturg.

Kristus som liturg

Som vår himmelske överstepräst är Jesus Kristus den egentlige liturgen. Den himmelska liturgin pågår dag och natt. Där frambär sig Kristus – översteprästen och offerlammet förenade i en och samma person – som det eviga offret. Hebréerbrevet skriver:

Fortsätt läsa Prästen och liturgin

Revision av Artos missale

Mikael Isacson och Mikael Löwegren, 24 november 2017

Svenska kyrkan har nu antagit en ny kyrkohandbok som ska tas i bruk vid Pingst 2018. I samband med det utkommer också en revision av Artos Missale.

Med den nya kyrkohandboken har Svenska kyrkan slutgiltigt gett upp tanken att vi ska ha ett sammanhållet gudstjänstliv. Hur mässan och gudstjänsten gestaltas blir i första hand en fråga för den lokala församlingen. Därmed förs också Svenska kyrkans gudstjänsttradition längre bort från de stora kyrkorna och sin egen historia.

Revisionen av Artos missale ges ut för att vara en vägledning att utifrån den nyantagna handboken och den gällande evangelieboken gestalta Svenska kyrkans mässa på ett sätt som anknyter till allmänkyrklig tradition. Den klassiska och fullödiga formen för mässans firande i Svenska kyrkan är högmässan, och är därmed också utgångspunkten i missalet. De alternativ som kommer att användas är de som tydligast uttrycker tron på Fadern och Sonen och den helige Ande och på Jesus Kristus som sann Gud och sann människa.

Genom att ta tillvara den förnyade liturgivetenskapliga forskningen och fördjupade ekumeniska dialogen, som fått sitt tydligaste uttryck i det s.k. Limadokumentet (BEM; Baptism, Eucharist, Ministry 1982), befrämjas kyrkans enhet.

Kyrkohandbok för Equmeniakyrkans församlingar

Mikael Isacson. Recension av Kyrkohandbok för Equmeniakyrkans församlingar. Verbum, Stockholm, 2016. Publicerad i Stephan Borgehammar (red.) Reformaiton & Gudstjänst. Årsbok för Svenskt gudstjänstliv (2017), s. 242-246.

En kyrkohandbok är som en kokbok. I en kokbok finns recept och kanske även allmänna råd om matlagning, ingredienser och redskap. Syftet – åtminstone förr – var att man skulle kunna laga rätterna själv. En kyrkohandbok innehåller också instruktioner, råd och föreskrifter samt konkreta gudstjänstordningar. Avsikten är inte att man ska läsa den från pärm till pärm, utan använda den i församlingens gudstjänstfirande. En recension av en kyrkohandbok utan att fira dess gudstjänster är lika omöjlig som att recensera en kokbok utan att laga maten. I denna bokanmälan vill jag därför bara peka på några tankar som provutgåvan av Equmeniakyrkans första kyrkohandbok väcker.

Fortsätt läsa Kyrkohandbok för Equmeniakyrkans församlingar

De tunga invändningarna kvarstår

Mikael Löwegren. Publicerad i Kyrkans Tidning 14, 3 april 2017.

Agneta Lejdhamre ska ha stort tack för sin artikel i Kyrkans Tidning (12/2017). Den klargör var motsättningarna i Svenska kyrkan går. Debaclet kring kyrkohandboken blir i ljuset av artikeln helt begripligt.

Det är inte första gången teologie doktorn Lejdhamre tar till orda. Med en beundransvärd envetenhet har hon flera gånger, inte minst i denna tidning, tagit upp sitt ämne: att vi måste göra upp med en förgången tids teologi när vi nu arbetar fram en ny handbok för Svenska kyrkan. Den gamla bekännelsen är enligt Lejdhamre patriarkalisk, överspelad, kroppsfientlig och på det hela taget fullständigt omöjlig. Hon tar nu avstånd från bekännelsen till Gud Fader allsmäktig, från Jesus som avlad av den helige Ande och född av jungfrun Maria, och från den helige Ande som Herren och livgivaren.

Fortsätt läsa De tunga invändningarna kvarstår

”Bevara den andliga enheten”. Om varför kyrkan behöver gudstjänstböcker

Mikael Löwegren. Artikeln är en lätt bearbetad version av en text i ”Och hela folket sade Amen”: perspektiv på gudstjänst och kyrka. Festskrift till ärkebiskop emeritus Gunnar Weman (Artos 2017), s. 262–280.

Behöver kyrkan verkligen gudstjänstböcker? Vad skall dessa böcker i sådana fall innehålla? Jesus lämnade som bekant inget skrivet efter sig. I den äldsta bevarade beskrivningen av mässan skildrar Justinus Martyren situationen i Rom runt år 150. När han kommer till nattvardsbönen över brödet och vinet skriver Justinus: ”Föreståndaren frambär efter förmåga böner och tacksägelser, och folket stämmer in med ’Amen’.”[i] I begynnelsen fanns ingen kyrkohandbok.

Mycken möda har på senare år lagts ner för att slutföra arbetet med ny gudstjänstordning för Svenska kyrkan. Att man inte lyckats ena sig kring en gemensam litugireform beror på en oklarhet över varför gudstjänstböckerna finns och vilket syfte de har; svaret på de frågorna bestämmer böckernas innehåll.

Fortsätt läsa ”Bevara den andliga enheten”. Om varför kyrkan behöver gudstjänstböcker

Några frågor kring dop i krissituation samt förslag på ordning för dess bekräftelse

Mikael Löwegren. Publicerad i Svensk Pastoraltidskrift 2016, s. 741-748.

Jag hade anledning att tala med en sjukhuspastor som döpt ett barn i krissituation. Barnet hade sedan överlevt och föräldrarna önskade en bekräftelse av dopet tillsammans med en större krets av närstående. Inledningsvis verkade det osäkert om det verkligen var ett dop som ägt rum; det kunde uppfattas som att vattnet endast brukats utanpå en kuvös eftersom barnet inte fick vidröras. När jag efter ett par dagar fick tag i pastorn kunde det dock klarläggas att dopet och handhavandet kring det var helt korrekt.

Undersökningen av fallet fick mig att fundera över flera olika frågor. Bland annat sakramentens materialitet, vad som utgör ett giltigt dop och hur man på lämpligt sätt kan möta familjens önskemål. Överhuvudtaget finns här ganska lite av pastorala råd och riktlinjer att hålla sig till som präst. Dop i krissituation, det som tidigare kallades nöddop, och dess efterarbete är känsliga situationer som behöver hanteras vist. Mina funderingar har kretsat kring två huvudsakliga områden: dels en sakramentalteologisk fråga, dels en pastoral-liturgisk.

Fortsätt läsa Några frågor kring dop i krissituation samt förslag på ordning för dess bekräftelse

Prästen som liturg

Mikael Isacson. Publicerad i Svensk Pastoraltidskrift 2016, s. 552-559. Bearbetning av föredrag hållet för Societas Sanctae Trinitatis maj 2016.

Inte alla är lysande stjärnor på den liturgiska himlen, men alla måste behärska det grundläggande hantverket. Att vara liturg är i mångt och mycket ett hantverk som går att lära sig. Inte minst om man har goda lärare eller förebilder. Här följer några reflektioner kring prästens uppdrag som liturg, både kring dess yttre och inre sidor. Den som önskar mer detaljerade synpunkter kring utformningen av enskilda moment, hänvisas till introduktionen i Missale (Artos 2008) som även finns på liturgi.se.

Fortsätt läsa Prästen som liturg