Kategoriarkiv: Okategoriserade

Revision av Artos missale

Mikael Isacson och Mikael Löwegren, 24 november 2017

Svenska kyrkan har nu antagit en ny kyrkohandbok som ska tas i bruk vid Pingst 2018. I samband med det utkommer också en revision av Artos Missale.

Med den nya kyrkohandboken har Svenska kyrkan slutgiltigt gett upp tanken att vi ska ha ett sammanhållet gudstjänstliv. Hur mässan och gudstjänsten gestaltas blir i första hand en fråga för den lokala församlingen. Därmed förs också Svenska kyrkans gudstjänsttradition längre bort från de stora kyrkorna och sin egen historia.

Revisionen av Artos missale ges ut för att vara en vägledning att utifrån den nyantagna handboken och den gällande evangelieboken gestalta Svenska kyrkans mässa på ett sätt som anknyter till allmänkyrklig tradition. Den klassiska och fullödiga formen för mässans firande i Svenska kyrkan är högmässan, och är därmed också utgångspunkten i missalet. De alternativ som kommer att användas är de som tydligast uttrycker tron på Fadern och Sonen och den helige Ande och på Jesus Kristus som sann Gud och sann människa.

Genom att ta tillvara den förnyade liturgivetenskapliga forskningen och fördjupade ekumeniska dialogen, som fått sitt tydligaste uttryck i det s.k. Limadokumentet (BEM; Baptism, Eucharist, Ministry 1982), befrämjas kyrkans enhet.

De tunga invändningarna kvarstår

Mikael Löwegren. Publicerad i Kyrkans Tidning 14, 3 april 2017.

Agneta Lejdhamre ska ha stort tack för sin artikel i Kyrkans Tidning (12/2017). Den klargör var motsättningarna i Svenska kyrkan går. Debaclet kring kyrkohandboken blir i ljuset av artikeln helt begripligt.

Det är inte första gången teologie doktorn Lejdhamre tar till orda. Med en beundransvärd envetenhet har hon flera gånger, inte minst i denna tidning, tagit upp sitt ämne: att vi måste göra upp med en förgången tids teologi när vi nu arbetar fram en ny handbok för Svenska kyrkan. Den gamla bekännelsen är enligt Lejdhamre patriarkalisk, överspelad, kroppsfientlig och på det hela taget fullständigt omöjlig. Hon tar nu avstånd från bekännelsen till Gud Fader allsmäktig, från Jesus som avlad av den helige Ande och född av jungfrun Maria, och från den helige Ande som Herren och livgivaren.

Fortsätt läsa De tunga invändningarna kvarstår

”Bevara den andliga enheten”. Om varför kyrkan behöver gudstjänstböcker

Mikael Löwegren. Artikeln är en lätt bearbetad version av en text i ”Och hela folket sade Amen”: perspektiv på gudstjänst och kyrka. Festskrift till ärkebiskop emeritus Gunnar Weman (Artos 2017), s. 262–280.

Behöver kyrkan verkligen gudstjänstböcker? Vad skall dessa böcker i sådana fall innehålla? Jesus lämnade som bekant inget skrivet efter sig. I den äldsta bevarade beskrivningen av mässan skildrar Justinus Martyren situationen i Rom runt år 150. När han kommer till nattvardsbönen över brödet och vinet skriver Justinus: ”Föreståndaren frambär efter förmåga böner och tacksägelser, och folket stämmer in med ’Amen’.”[i] I begynnelsen fanns ingen kyrkohandbok.

Mycken möda har på senare år lagts ner för att slutföra arbetet med ny gudstjänstordning för Svenska kyrkan. Att man inte lyckats ena sig kring en gemensam litugireform beror på en oklarhet över varför gudstjänstböckerna finns och vilket syfte de har; svaret på de frågorna bestämmer böckernas innehåll.

Fortsätt läsa ”Bevara den andliga enheten”. Om varför kyrkan behöver gudstjänstböcker

Några frågor kring dop i krissituation samt förslag på ordning för dess bekräftelse

Mikael Löwegren. Publicerad i Svensk Pastoraltidskrift 2016, s. 741-748.

Jag hade anledning att tala med en sjukhuspastor som döpt ett barn i krissituation. Barnet hade sedan överlevt och föräldrarna önskade en bekräftelse av dopet tillsammans med en större krets av närstående. Inledningsvis verkade det osäkert om det verkligen var ett dop som ägt rum; det kunde uppfattas som att vattnet endast brukats utanpå en kuvös eftersom barnet inte fick vidröras. När jag efter ett par dagar fick tag i pastorn kunde det dock klarläggas att dopet och handhavandet kring det var helt korrekt.

Undersökningen av fallet fick mig att fundera över flera olika frågor. Bland annat sakramentens materialitet, vad som utgör ett giltigt dop och hur man på lämpligt sätt kan möta familjens önskemål. Överhuvudtaget finns här ganska lite av pastorala råd och riktlinjer att hålla sig till som präst. Dop i krissituation, det som tidigare kallades nöddop, och dess efterarbete är känsliga situationer som behöver hanteras vist. Mina funderingar har kretsat kring två huvudsakliga områden: dels en sakramentalteologisk fråga, dels en pastoral-liturgisk.

Fortsätt läsa Några frågor kring dop i krissituation samt förslag på ordning för dess bekräftelse

Prästen som liturg

Mikael Isacson. Publicerad i Svensk Pastoraltidskrift 2016, s. 552-559. Bearbetning av föredrag hållet för Societas Sanctae Trinitatis maj 2016.

Inte alla är lysande stjärnor på den liturgiska himlen, men alla måste behärska det grundläggande hantverket. Att vara liturg är i mångt och mycket ett hantverk som går att lära sig. Inte minst om man har goda lärare eller förebilder. Här följer några reflektioner kring prästens uppdrag som liturg, både kring dess yttre och inre sidor. Den som önskar mer detaljerade synpunkter kring utformningen av enskilda moment, hänvisas till introduktionen i Missale (Artos 2008) som även finns på liturgi.se.

Fortsätt läsa Prästen som liturg

Flera tjänstgörande i mässan – ånyo

Mikael Löwegren. Publicerad i Svensk Pastoraltidskrift 2016, s. 564-565.

Det finns en oklarhet i de förslag som Jakob Tronêt ger i sin annars utmärkta artikel ”Flera tjänstgörande i mässan” (SPT 12/2016). Mot slutet beskriver han om den variant som innebär att assisterande präster och diakoner träder fram för sina specifika uppgifter. Tronêt skriver då:

Fortsätt läsa Flera tjänstgörande i mässan – ånyo

Vad händer nu? Kyrkohandboken och remissen

Mikael Isacson och Mikael Löwegren. Publicerad i Kyrkans tidning den 1 september 2016.

Vad visade egentligen remissen om handboksförslaget? Sedan i början av sommaren har samtliga remissvar legat ute på nätet (kyrkligdokumentation.nu). Var och en kan själv läsa och göra sig en bild. Men det är ett gigantiskt material att ta sig igenom.

Intressantast är kanske svaren på fritextsfrågorna, inte minst den sista frågan i enkäten. Där finns ytterligare synpunkter på enskilda saker och längre resonemang kring övergripande frågeställningar. De är intressanta eftersom de utgör fria synpunkter istället för svar på någon annans frågor.

Några tendenser är påfallande. Många menar att remisstiden varit för kort. Remissen skickades ut i januari och svar skulle vara inne redan i mitten av maj. Synpunkten finns både hos de som i huvudsak menar att handboksförslaget är bra och de som menar att det är dåligt, liksom både hos de som har prövat 2012 års material och de som inte har gjort det. Till exempel skriver Sävare församling att ”hela remissarbetet har varit alldeles för hårt forcerat. … Sävare församling anser att detta remissförfarande inte uppfyller rimliga krav på möjlighet att pröva, diskutera och känna efter. Vi kan heller inte förstå varför det har varit så bråttom. Gudstjänstförnyelse måste få ta tid!”

Fortsätt läsa Vad händer nu? Kyrkohandboken och remissen

Tredje gången gillt? III Kyrkohandboksförslaget 2016 (3/3)

Mikael Isacson & Mikael Löwegren. Publicerad i SPT 2016.
Här finns en PDF-fil med alla tre artiklarna.

Kyrkohandböcker är försiktiga till sin natur. De går knappast i bräschen för en utveckling utan legitimerar snarare rådande praxis. Mot den bakgrunden måste handboksförslaget (HBF 16) läsas. Dess bredd och spretighet säger inte i första hand något om hur framtidens gudstjänst kommer att vara, utan hur Svenska kyrkans gudstjänstliv ser ut i dag. Med den utgångspunkten vill vi i denna avslutande artikel kring handboksförslaget ta upp vissa övergripande frågeställningar.

Fortsätt läsa Tredje gången gillt? III Kyrkohandboksförslaget 2016 (3/3)

Svenska kyrkan sågar av grenen de sitter på

Mikael Isacson & Mikael Löwegren. Publicerad i Dagen 25 april 2016.

Den kristna bekännelsen bryts sedan några decennier ner ”inifrån Svenska kyrkan själv”, skrev prästen Bo Brander (Dagen 5 april).

Tendenserna är desamma bland protestantiska kyrkor i västvärlden. Brander ser ett paradigmskifte som innebär att personen och namnet Jesus bleknar bort och ersätts av det mer allmänna ”Gud”.

Samma tendenser är tydliga i det förslag till ny kyrkohandbok för Svenska kyrkan, som just nu är ute på remiss. Påfallande ofta används där det mer opersonliga ”Gud” för att undvika ett ”han” eller ”Herre”.

Fortsätt läsa Svenska kyrkan sågar av grenen de sitter på

Tredje gången gillt? II Kyrkohandboksförslaget – Måltiden (2/3)

Mikael Isacson & Mikael Löwegren. Publicerad i SPT 2016.
Här finns en PDF-fil med alla tre artiklarna.

Måltiden

Liturgireformer i många olika samfund under andra hälften av 1900-talet låter måltidsdelen av mässan formas efter skeendet i instiftelseorden: Jesus tog, tackade, bröt och gav. Denna tankegång finns också i HB 86 och i handboksförslaget. På några punkter skulle det kunna uttryckas tydligare: ”Tackade” motsvaras såväl i gällande handbok som i HBF 16 av tre moment: Lovsägelsen, Helig/Sanctus och Nattvardsbön. Att den eukaristiska bönen (nattvardsbönen) är en enda sammanhängande bön skulle kunna tydliggöras dels genom att låta Lovsägelsen och Helig/Sanctus vara obligatoriska moment i alla mässor, dels genom att dessa moment samlades under en enda rubrik – Nattvardsbönen – med tre underrubriker. Så skedde t.ex. i HBF 00. Det skulle även vara en fördel om de tre momenten Brödsbrytelse, Fridshälsning och O Guds Lamm (”Bröt”) fördes samman under en rubrik, lämpligen benämnd Brödsbrytelse och fridshälsning, samt om Bönen efter kommunionen fördes in under rubriken Kommunionen (”Gav”).

Fortsätt läsa Tredje gången gillt? II Kyrkohandboksförslaget – Måltiden (2/3)