Tredje gången gillt? Kyrkohandboksförslaget 2016 (1/3)

Mikael Isacson & Mikael Löwegren. Publicerad i SPT 2016.
Här finns en PDF-fil med alla tre artiklarna.

”Tredje gången gillt!” skulle kunna vara slogan för det senaste handboksförslaget, som nu är ute på remiss. Ett första förslag kom 2000 (HBF 00); det sågades av remissinstanserna. Ett andra kom 2012 (HBF 12). Och det vi nu ser – HBF 16 – är en revision av HBF 12.

I två artiklar belyser vi förslaget i detalj vad gäller ordningen för högmässa, mässa och gudstjänst. I en tredje artikel berör vi mer övergripande frågor som handboksförslaget för med sig. Det är oundvikligt att vi på vissa punkter upprepar oss från vad vi tidigare har skrivit (SPT 2012, nr 22–25). För den som arbetar med remissvar rekommenderas också Christer Pahlmblads Mässa för enhetens skull.

Fortsätt läsa ”Tredje gången gillt? Kyrkohandboksförslaget 2016 (1/3)”

Tungt inlägg i handboksdebatten. Om Christer Pahlmblads Mässa för enhetens skull

Mikael Löwegren. Publicerad i Svensk pastoraltidskrift 2015, s. 357-360. Anmälan av Christer Pahlmblad, Mässa för enhetens skull: kommentarer och förslag till en reviderad mässordning för Svenska kyrkan (Artos 2014).

Kyrkohandboksförslaget från 2012 ställer frågan på sin spets: finns egentligen Svenska kyrkan längre? Som ett slags koncern med gemensam logga och standardiserade hemsidor, ja – men som andlig gemenskap?

Förslaget innehåller en sådan mängd varianter för mässan att ett gemensamt gudstjänstliv inte längre är möjligt. Vilka moment som skall vara med och hur de utformas skiftar i så hög grad att varje församling kommer att ha sin egen ordning. Skulle förslaget antas, i mer eller mindre bearbetat skick, försvinner ett av de sista gemensamma banden i Svenska kyrkan.

Christer Pahlmblad har med detta som ansatspunkt skrivit Mässa för enhetens skull. Det är en liten skrift, på totalt 89 sidor, men den utgör det i särklass tyngsta inlägget i handboksdebatten hittills. Här finns dels principiella resonemang, dels ett komplett förslag till en reviderad mässordning för Svenska kyrkan. SPT uppmärksammade boken i sin ledare för ett tag sedan (9/2015), men i övrigt har den redan alltför länge inte rönt berättigad uppmärksamhet.

Fortsätt läsa ”Tungt inlägg i handboksdebatten. Om Christer Pahlmblads Mässa för enhetens skull”

Nattvardens vin i BEM-dokumentet

Mikael Löwegren. Publicerad i Svensk pastoraltidskrift 2015, s. 276.

Senaste numret av Evangelium – nättidskriften för svenskkyrklig idé, kultur och kritik – har tema ”Blodet”. Flera artiklar handlar om nattvardens bröd och vin ur olika synvinklar. I sin essä ”Kristi blod förenas med vårt blod” försvarar docenten Ninna Edgardh druvjuicens plats i mässan.

Utgångspunkten är att alkoholister, barn och unga skall undvika alkohol. För att ge legitimitet åt praxis med s.k. alkoholfritt vin åberopar Edgardh det så kallade BEM-dokumentet, Kyrkornas Världsråds stora konsensusdokument Dop – Nattvard – Ämbete från 1982. Hon skriver då: ”Där erkänns att kyrkor har olika traditioner kring de element som brukas i nattvarden.”

Det är ett påstående som förtjänar att kompliceras något. Vad som faktiskt står i det aktuella avsnittet i BEM är:

Fortsätt läsa ”Nattvardens vin i BEM-dokumentet”

Flytta på fridshälsningen

Mikael Isacson & Mikael Löwegren. Publicerad i Kyrkans Tidning 4 september 2014.

Barbro Matzols gör sig nog till tolk för fler när hon i Kyrkans Tidning nummer 34/14 kommenterar fridshälsningen i mässan. Liksom inom den katolska kyrkan fungerar den ibland mindre väl. Det finns därför en viss ambivalens hos många gudstjänstfirare.

Fortsätt läsa ”Flytta på fridshälsningen”

Vi behöver en stramare handbok

Mikael Isacson och Mikael Löwegren. Publicerad i Kyrkans Tidning 20 mars 2014.

Markus Klefbeck slår huvudet på spiken angående förslaget till ny kyrkohandbok i Kyrkans Tidning nummer 10/14. Han påpekar att flera av remissfrågorna är alltför oprecisa för att ge någon vägledning, och att flera avgörande frågor dessutom inte ställs alls. Artikelns slutsats blir att ”arbetsgruppen hoppas ge något till alla” och att alla skall låta sig nöja med det.

En av oklarheterna är vad remissinstanserna egentligen säger ja eller nej till: den helhet som förslaget utgör, eller att man hittat något som man själv kan trivas med?

Fortsätt läsa ”Vi behöver en stramare handbok”

Dopet som tecken och redskap för världens frälsning. Fyra kritiska och konstruktiva frågor


M. Löwegren. I dens. (red.), Kyrkans och dopet idag. Om dop i 2010-talet (Publikationer från Växjö stift Nr 18), Skellefteå: Artos och Norma bokförlag 2013, s. 81-100.

kyrkan-och-dopet_160Inledning: om doppastoral och dopteologi

Dopet har kommit att aktualiseras under senare år. Det finns många faktorer som har gjort det nödvändigt att på nytt ställa frågorna om dopets teologi och praxis. Låt mig inledningsvis på peka på några orsakssammanhang som utgör bakgrunden till dagens studier och samtal.

Fortsätt läsa ”Dopet som tecken och redskap för världens frälsning. Fyra kritiska och konstruktiva frågor”

”Förlåt mig!”

M. Löwegren. Publicerad i Tidskriften Evangelium, nr 2 2012. Omtryckt i Sofia Lilly Jönsson (red.), Strukturer, arvet, prästen, avförtrollning: svenskkyrklig idé, kultur och kritik, Helsingborg: GAudete 2013, s. 108-118.

Svenska kyrkan håller på att arbeta igenom sin gudstjänstordning. Bland de saker som diskuteras är frågan om syndabekännelsen. Tankar på att ta bort den väcker starka reaktioner: Så har vi väl alltid gjort? Är det inte nödvändigt att be om förlåtelse innan nattvarden? Tar vi inte för lätt på synden om vi avskaffar syndabekännelsen i mässan?

Fortsätt läsa ””Förlåt mig!””

Vår ståndpunkt om mässan som offer. Replik/Slutreplik till Bengt Hägglund

H. Glamsjö, M. Isacson & M. Löwegren. Publicerad i Svensk pastoraltidskrift 2010, s. 396-397.

När Bengt Hägglund i SPT 6/2010 återkommer i frågan om mässan som offer måste vi säga att vi inte känner igen oss i hans beskrivning av vår ståndpunkt. Vi undrar var vi skulle ha:

  • talat om ”den vigde prästen” som den som förrättar ett mässoffer?
  • medgett att vår uppfattning kring mässan som offer står i strid med Svenska kyrkans bekännelseskrifter?
  • uttryckt att mässan är ett soningsoffer?
  • sagt att Jesus inte är värd för den måltid han instiftat?

Inget av detta kan – vilket var och en som läser våra tidigare inlägg själv ser – tillskrivas oss. Det vi hela tiden, i enlighet med betydande ekumenisk konsensus, har velat driva kan sammanfattas ganska enkelt: Jesus är i nattvardens åminnelsemåltid verkligt närvarande med hela sitt verk, och därför är också korsoffret verkligt närvarande, och därmed finns en samtidighet mellan det kyrkan och Kristus gör i nattvardshandlingen. I denna mening framlägges, som Hägglund skriver, ”i aKF:s Missale medvetet och med konsekvens en lära om nattvarden som offer”.