Texter

En replik angående mässan som offer

H. Glamsjö, M. Isacson & M. Löwegren. Publicerad i Svensk pastoraltidskrift 2010, s. 104-105.

I sin replik (SPT 3/2010) ang. mässan som offer skriver professor Bengt Hägglund att ”en nattvardsliturgi med en explicit mässofferstanke står i strid med Svenska kyrkans bekännelse”. Att reformationstidens bekännelseskrifter tar avstånd från den senmedeltida tolkningen av mässan som offer – såsom reformatorerna förstod denna tolkning – står klart. Det är också klart att det i vår egen tid skapats nya ingångar i dialogen mellan lutheraner och katoliker också på denna punkt. Hägglund hänvisar till Kjell Peterssons bok Åkallan och åminnelse (Arcus 2000), s 30f. Just där kan man på s 30 läsa:

Fortsätt läsa ”En replik angående mässan som offer”

Bygga vidare – Jerk Alton och den nutida kyrkorumsarkitekturen (recension)

M. Löwegren. Recension av Gunnar Weman (text) och Tord Harlin (foto), Bygga vidare – Jerk Alton och den nutida kyrkorumsarkitekturen, Skellefteå: Artos 2009. Publicerad i Svensk pastoraltidskrift 2010, s. 73-76.

Bland mycket annat var Svenska kyrkans 1900-tal också ett kyrkobyggandets århundrade. Det byggdes om och byggdes nytt i en takt och omfattning som saknar motstycke.

Drivkrafterna var främst två. För det första, den stora folkvandringen från landsbygd till stad. Lantkyrkorna blev för rymliga för dem som fanns kvar, och man behövde minska och anpassa kyrkorummet. Och i stan satsade man på att bygga nya kyrkor i de framväxande stadsdelarna.

Fortsätt läsa ”Bygga vidare – Jerk Alton och den nutida kyrkorumsarkitekturen (recension)”

Som om ingenting har hänt

H. Glamsjö, M. Isacson & M. Löwegren. Publicerad i Svensk pastoraltidskrift 2010, s. 39-40.

Frågan om på vilket sätt vi kan förstå nattvarden som ett offer återkommer i dessa spalter med en viss regelbundenhet. I SPT nr 1/2010 är det Bengt Hägglund som åter tar till orda, liksom han gjorde i nr 22/2006. Under 2007 gjorde också Johan Herbertsson (nr 3/2007) och Jonas Nilsson (nr 7/2007) inlägg.

Frågorna har direkt föranletts av förarbetena till det Missale som publicerades på Artos förlag 2008. Därför har vi i redaktionskommittén för denna bok också försökt svara efter bästa förmåga; Hägglund i SPT nr 24/2006, Herbertsson i nr 4/2007 och Nilsson i nr 7/2007. Vi har också fört en brevväxling med Hägglund kring dessa angelägna frågor.

När Bengt Hägglund nu, efter Missalets publicering, åter tar upp tråden är det dock som om ingenting har hänt. Hans teologiska argumentation är exakt densamma som före de meningsutbyten vi faktiskt haft per brev och i spalterna.

Fortsätt läsa ”Som om ingenting har hänt”

Firandet av vardagsmässa

Henrik Glamsjö, Mikael Isacson och Mikael Löwegren. Publicerad i Svensk pastoraltidskrift 2008, s. 745-748.

Redaktionskommitteèn för arbetet med utgivandet av aKF:s nya missale, Mikael Löwegren, Mikael Isacson och Henrik Glamsjö, lämnar här förslag på hur vardagsmässan – det som tidigare kallades veckomässän – kan gestaltas på ett liturgiskt fullödigt sätt och ger förslag till läsningar vid firandet av sammanlagd 34 vardagsmässor under kyrkoårets ”gröna” perioder.

Inledning

Många församlingar har upptäckt rikedomen i att fira mässa en eller flera gånger under veckan. Mässan på vardagarna – här kallad vardagsmässa och inte veckomässa – är inte en ersättning för söndagens mässa utan ett komplement, som öppnar flera möjligheter. Det är ett tillfälle för dem som av olika skäl har svårt att delta i söndagens mässa att fira eukaristins måltid. Det ger även en möjlighet att fokusera en särskild dimension av bönen inför Gud, t.ex. att mässan präglas av stor stillhet, av mycket lovsång eller av de sjukas smörjelse. Stundtals är mässan i veckan avpassad för en speciell kategori, även om den alltid måste vara öppen för alla som vill delta. Det kan röra sig en ungdomsgrupp som avslutar sin kväll i kyrkan eller prästen som kommer till sjukhemmet. Vardagsmässan är också en plats där helgonens dagar kan ihågkommas.

Fortsätt läsa ”Firandet av vardagsmässa”

Mässans samling och sändning i det nya missalet

H. Glamsjö, M. Isacson & M. Löwegren. Publicerad i Svensk pastoraltidskrift 2008, s. 713-716.

Redaktionskommittén för arbetet med utgivandet av aKF:s nya missale, Henrik Glamsjö, Mikael Isacson och Mikael Löwegren, diskuterar här mässan inledning och avslutning i anledning av utgivandet av detta nya missale. En artikel med allmänna överväganden och vägval i missalet publicerades i SPT 22/2008.

De viktigaste momenten i en kristen gudstjänst är läsningen av Guds ord och firandet av Herrens måltid. Med en inledning och en avslutning får vi den fyrfaldiga struktur för mässans firande som format kyrkans gudstjänst genom århundradena, även i Svenska kyrkan. För att bättre fånga funktionen med mässans inledning och avslutning har vi valt att i anslutning till nyare internationell praxis ge dessa avdelningar namnet »samling» respektive »sändning».

Fortsätt läsa ”Mässans samling och sändning i det nya missalet”

Kalendariet – firningsdagar under veckan

Mikael Isacson. Publicerad i Svensk pastoraltidskrift 2008, s. 730-731.

Under lång tid har vi i SPT påmints om att vi tillhör Guds folk och att det före oss har gått människor på trons väg. Det har skett bl.a. på de homiletiska sidorna där firningsdagar för veckan har angetts. Vardagsmässan och tidegärden är två platser där vi får erinra oss martyrer och helgon och be att deras förebild ska ”väcka oss till ett helgat liv, så att vi inte bara firar deras minne utan också följer dem i tro och goda gärningar” (Allhelgonadagens kollektbön).

Fortsätt läsa ”Kalendariet – firningsdagar under veckan”

Överväganden och vägval i aKF:s nya missale

Henrik Glamsjö, Mikael Isacson och Mikael Löwegren. Publicerad i Svensk pastoraltidskrift 2008, s. 669-675.

Redaktionskommitteèn för arbetet med utgivandet av aKF:s nya missale, Mikael Löwegren, Mikael Isacson och Henrik Glamsjö, redogör här för principer och överväganden vid utarbetandet av aKF:s nya missale som utkommer till första söndagen i advent 2008 på Artos förlag.

 

arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse har alltsedan grundandet arbetat för att konkret förnya gudstjänstlivet i Svenska kyrkan. Inte minst har detta skett genom utgivning av olika typer av liturgiskt material. Redan vid första styrelsemötet för den nybildade arbetsgemenskapen 1959 gavs i uppdrag åt Eric Segelberg, Harald Andersson och Per Janzon (sedermera Beskow) att utarbeta riktlinjer för ett rikare liturgisk gudstjänstliv inom ramen för 1942 års kyrkohandbok. Därefter har flera gudsjänstböcker publicerats på aKF:s initiativ. Senast i raden var Tidegärden. Kyrkans dagliga bön som utkom 1995 och som snabbt sålde slut på förstaupplagans 5 000 exemplar. Stor spridning har också det Missale som 1988 gavs ut med Christer Pahlmblad som redaktör (ofta kallat Noterias missale efter förlagsnamnet). När Svenska kyrkan 2002 fick en ny evangeliebok föranledde det aKF:s styrelse att tillsätta en kommitté att arbeta fram en efterföljare till detta missale. Arbete är nu slutfört, och i den här artikeln vill vi redogöra något för bakgrunden till det nya missale som utkommer till Första söndagen i advent, vad det innehåller och de överväganden som ligger bakom.

Fortsätt läsa ”Överväganden och vägval i aKF:s nya missale”

Att elevera eller inte elevera


M. Löwegren. Svensk pastoraltidskrift 2007, s. 280-281.

Nattvardsbönens återkomst

Återupptäckten av den teologiska rikedomen i fornkyrkan har öppnat nya dörrar i vår tid. Genom att man återvänt till den kristna liturgins gemensamma källor råder det idag, i varje fall på officiell nivå, en rätt påfallande internationell konsensus om vad en nattvardsbön är och hur den bör se ut. Det allra tydligare uttrycket för denna liturgiska och ekumeniska överensstämmelse ser vi i Kyrkornas världsråds viktiga BEM-dokument (Baptism, Eucharist and Ministry) från 1982.[1]

Fortsätt läsa ”Att elevera eller inte elevera”

En rikedom av nattvardsmotiv. En kort replik till Jonas Nilsson

H. Glamsjö, M. Isacson & M. Löwegren. Publicerad i Svensk pastoraltidskrift 2007, s. 215.

Det gläder oss att ett samtal nu kommit igång om mässans teologi och praxis. I ett inlägg i SPT 7/2007 skriver Jonas Nilsson skriver att ”i 13 av kyrkohandbokens 14 postkommunionsböner förs tacksägelsetanken uttryckligen fram. I Noterias missale och ännu revisionskommitténs arbete är förhållandet 11 av 75. När bönerna över gåvorna så ensidigt lyfter fram en bön om att Gud ville använda våra offer i mässan, och därpå sammanfattar förståelsen primärt i böner om att denna handling någon gång ska bära frukt undergrävs västkyrklig reformatorisk insikt i att Guds frälsning gäller här och nu, emottaget i sakramentet.”

Fortsätt läsa ”En rikedom av nattvardsmotiv. En kort replik till Jonas Nilsson”