Mikael Isacson och Mikael Löwegren. Publicerad i Kyrkans tidning den 29 september 2016.
”Förminska inte kritiken. Var öppen från start och lägga alla korten på bordet.” Det rådet ger Karin Tengby från Röda korset Svenska kyrkan när det gäller krishantering (Kyrkans Tidning 15/9). Rådet är i högsta grad aktuellt när det gäller arbetet med kyrkohandboken.
Vi har med intresse läst sammanställningen av handboksremissen. Mest intressant är inte vad som står, utan vad som inte framkommer eller bara redovisas kortfattat.
Bara 55% av kyrkoråden har besvarat remissen. Men det saknas en analys i sammanställningen varför så många valt att avstå. Man kan fråga sig om kyrkoråden/kyrkoherden är helt ointresserade av dessa frågor? Är man sig själva nog och utan intresse för vad som händer på nationell nivå? I ett svar skrivs att man själva ”jobbat med vår mässordning under sista året och det ska nu utvärderas” som skäl varför man avstått att besvara enkäten. Eller menar sig många församlingar inte ha tid och resurser att besvara en sådan här enkät och tycker det är meningslöst, eftersom man utgår från att kyrkokansliet ändå inte lyssnar till ens synpunkter?
ns gudstjänst! Om det används som slagord för kyrkohandboksförslaget, tycks entusiasmen måttlig. Vass kritik har framförts i inomkyrklig media och rikstäckande morgontidningar, från församlingar och sekulära remissinstanser. Kritiken gäller särskilt kyrkomusiken, men även dopordningen. Framtidens gudstjänst. Som uttryck för att förslaget blir antaget som kyrkohandbok – fast med vissa, smärre förändringar – torde det däremot vara ett realistisk uttalande.