Syndabekännelse och eukaristi. Några nedslag i kyrkohistorien som bakgrund

M. Isacson. Publicerad i M. Löwegren (red.), ”Till syndernas förlåtelse”. Perspektiv på beredelsen i mässan, Skellefteå: Artos och Norma bokförlag 2011, s. 11-24.

till-syndernas-forlatelse_160Utifrån Den svenska kyrkohandboken ter det sig närmast självklart att en mässa ska innehålla en kollektiv syndabekännelse som följs av prästens tillsägelse om syndernas förlåtelse.[i] Ur teologisk synvinkel framställs därmed syndaförlåtelse som en nödvändighet för att kunna ta emot nattvardsgåvorna. Så har man inte alltid tänkt i kyrkans historia.

I denna artikel ska frågan kring syndabekännelse och eukaristi belysas genom några nedslag i kyrkohistorien, för att komplettera debatten kring beredelsemomentets utformning i Svenska kyrkan. Tonvikten kommer framför allt att ligga på i fornkyrkan, men medeltid och reformationstid kommer också kort att beröras.

Fortsätt läsa ”Syndabekännelse och eukaristi. Några nedslag i kyrkohistorien som bakgrund”

Den liturgiska förnyelsen

Mikael Isacson. Publicerad i M. Hagberg (red.), ”En enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.” Texter om kyrkan, aKF:s kallelse, vision och arbete (aKF:s årsbok 2009), Skellefteå: Artos och Norma bokförlag 2010, s. 101-107. Ursprungligen ett föredrag hållet på aKF:s kyrkodagar i Uppsala, 29 augusti 2009.

Gunnar Rosendal (1897–1988) publicerar 1935 sin programförklaring Kyrklig förnyelse – som 24 år senare ger aKF dess namn. Han presenterar där fyra drag i den kyrkliga förnyelse: det bekännelsetrogna, sakramentala, hierarkiska och liturgiska. I det sakramentala draget argumenterar han bl.a. för ett tätare och fördjupat nattvardsfirande och i det liturgiska lyfter han bl.a. fram det allmänna prästadömet och behovet av regelbunden bön, gärna i tidegärdens form. Även om de fyra dragen var tänkta som en helhet är det utan tvekan det sakramentala och liturgiska som fått störst genomslagskraft. Att det blivit så har kanske åtminstone två förklaringar: det var möjligt för den enskilde prästen att själv driva detta i den egna församlingen och det var en del av en internationell rörelse som t.ex. fick genomslag i Andra Vatikankonciliet och därmed också i många andra kyrkor.

Fortsätt läsa ”Den liturgiska förnyelsen”

Bygga vidare – Jerk Alton och den nutida kyrkorumsarkitekturen (recension)

M. Löwegren. Recension av Gunnar Weman (text) och Tord Harlin (foto), Bygga vidare – Jerk Alton och den nutida kyrkorumsarkitekturen, Skellefteå: Artos 2009. Publicerad i Svensk pastoraltidskrift 2010, s. 73-76.

Bland mycket annat var Svenska kyrkans 1900-tal också ett kyrkobyggandets århundrade. Det byggdes om och byggdes nytt i en takt och omfattning som saknar motstycke.

Drivkrafterna var främst två. För det första, den stora folkvandringen från landsbygd till stad. Lantkyrkorna blev för rymliga för dem som fanns kvar, och man behövde minska och anpassa kyrkorummet. Och i stan satsade man på att bygga nya kyrkor i de framväxande stadsdelarna.

Fortsätt läsa ”Bygga vidare – Jerk Alton och den nutida kyrkorumsarkitekturen (recension)”